Jag satt och funderade över begreppen C-M-C och M-C-M’*, dvs Marx gamla cirkulationsrepresentationer från Kapitalet volym 1 för “arbetarisk” respektive kapitalistisk värdetransformation under ett kapitalistiskt samhälle.
Vad jag kom fram till - och sonika skrev ner på närmaste tomma blad - var detta (med viss omskrivning pga att jag nu har mer tillgänglig yta än en otryckt boksida):
C-M-C är för enkel. En tydligare variant skulle vara C1-M-C2 (en viss typ av vara mot pengar mot en annan typ av vara än den första varan), men den skulle fortfarande bara vara representabel för enkelt varuutbyte, och inte för arbetarens generella situation under kapitalismen eftersom C1 representerar vilken vara som helst som inte är C2, och C1 i Marx fall är tänkt att representera en ytterst specifik vara; arbetskraften. Alltså får den också kastas på högen - men den ger en bra ingång, för därav följer också att M-C-M är för enkel. M(M0’)-C∞-M’ är mer förklarande, där M(M0’) förstås som en representation av något som härrör ur en tidigare M’**. C∞ eftersom det är arbetskraften som åsyftas(arbetskraften är trots allt den enda vara som kan generera profit, M’), och eftersom tillgången på mänskligt arbete först kommer ta slut när hela mänskligheten gör det, är oändlighet en bra metafor. Går man från kapitalistens cirkulation tillbaka till arbetaren, uppdagas en bätte formel; C∞-M(M0’)-C(C∞). Arbetskraften C∞ byts mot en del av ett resultat från ett tidigare skapat mervärde och den i sin tur byts mot resultatet av sin egen och andra arbetares köpta arbetskraft.
Denna uppställning av hur man omnämner cirkulationerna kan verka onödig, navelskådande och lite högtravande akademisk, men det hjälpte det mig att senare fastslå ett högst viktigt faktum!
Från tidigare tankegångar utkom att cirkulationsrepresentatationerna är - inte felaktiga - men dock för generaliserande.
Rätt är för arbetaren C∞-M(M0’)-C(C∞) och för kapitalisten M(M0’)-C∞-M’. Vad man kan utläsa av detta är att kapitalistens cirkulation börjar med en summa pengar M som kommer från tidigare profit (antingen skapad av arbetare, ärvd av någon som handhade värde skapat av arbetare eller lånat från en annan kapitalist eller bank, som även de grundar sin rikedom på arbete) (M0’). Denna cirkulation fortsätter med att kapitalisten ifråga köper den specifika varan arbetskraft C∞, vilket är den enda varan som kan generera profit M’. Denna utvunna profit går sedan in i ett nytt M0’ för att vidare generera ytterligare större summor värde.
Min upptäckt genom utkristalliserandet av cirkulationsrepresenterandet är, att arbetarens cirkulation inte är en cirkulation alls. Inte över huvud taget. Arbetaren börjar med att sälja den specifika varan arbetskraft för att få del av inflödet av resultatet av en tidigare cirkulation av mervärde som konkret representeras av pengar, för att sedan med hjälp av dessa pengar kunna tillägna sig resultatet av sin egen och andras arbetskraft.
Här kan hävdas att pengarna som spenderas på resultatet av ens egen och andras arbetskraft går in i ett nytt M’ och därigenom cirkulerar, men så är inte alls fallet, eftersom den då är beroende av kapitalistens cirkulation för att via en sorts bakväg kunna fortsätta själv. Jämför med valdjuren, som inte kan räknas som riktiga fiskar eftersom de inte har gälar och måste upp till ytan ibland för att kunna fortsätta leva. Fiskarna å sin sida har en strid genomströmning av syre via sina gälar och klarar sig själva på det, valdjuren måste upp till ytan som de är beroende av för att inte dö.
Menar jag då att liksom fiskar endast behöver sitt kväveåtföljda syre behöver kapitalisterna endast sina pengar för att leva? Givetvis inte, det är valdjuren som är intressanta, kapitalisterna borde snarare jämföras med en parasiterande livsform som en bandmask eller gam, eftersom deras essens är att fortleva på andras arbete.
Till det viktiga: vad händer med arbetaren när “cirkulationen” nått punkten där den fått pengar för sin arbetskraft?*** Jo, arbetaren har ingenting att göra med sina införskaffade resultat av sitt eget och andras arbete än att helt enkelt konsumera dem. Och sen då? Cirkulationen för att någon ska finnas att åter köpa hans arbetskraft har redan fortsatts i och med köpandet av diverse varor, så hans varor är i sig värdelösa (dvs de tillför inte längre den totala kapitalackumulationen något). Han kan alltså genom sitt köpande av varor inte fortskynda sin egen cirkulation, utan måste påbörja samma följd på nytt. Uppmärksamma att jag i föregående mening bytte “cirkulation” till “följd”. Han börjar återigen sälja den specifika varan arbetskraft, han får en del av resultatet från profiten från en tidigare kapitalistisk cirkulation, och köper nya resultat av sin egna och andra människors arbete.
Här kan det påpekas från olika håll att även kapitalisten är beroende av arbetarens cirkulation för att fortskyndas, men det stämmer inte. Eftersom M0’ är resultatet av en tidigare cirkulation, verifieras arbetarens följds beroende av kapitalistens cirkulation. Kapitalisten behöver däremot inte något som kräver en tidigare genomförd cirkulation, det enda han behöver är arbetskraft, och den finns alltid tillgänglig inuti varenda människa.
Kapitalets kontinuerliga återupprättelse har ända sedan den börjat analyseras visats ligga i dess föränderliga och självpåskyndande natur, och denna natur beror på att den inbegriper en cirkulation som gör värdet till en perpetuum mobile, en evighetsmaskin som aldrig slutar öka i storlek.
Detta gynnar dock endast en av det kapitalistiska samhällets två poler, och vi som arbetare missgynnas genom att vår “cirkulation” inte är en sann cirkulation, utan en följd som upprepas gång på gång. Som ett robot som gör samma saker om och om igen, inte för att den har satts i ett itererande schema, utan för att programmet omstartas.
Nästa post kommer handla om hur och vad vi kan göra för att få våran följd till en cirkulation, och därmed ge den självgående fötter som stärker sig själv vid varje cirkelslut. Har någon annan egna teorier kring det här är ni välkomna att höra av er.
* V-P-V och P-V-P’ på svenska.
** Vilket är fallet med samtliga kapitalansamlingar idag.
*** Och inte sitt utförda arbete, vilket fortfarande är gängse uppfattning efter närmare 160 år av marxistiskt teoriarbete.
